enlitennea

På bara 3 gick hennes liv i kras 

Vinden blåste genom Linas hår. Hennes ögon glittrade och hennes läppar formade ett glatt leende. I Linas huvud kretsade inget annat än lycka. Hon var ju jätteglad idag. Dom hade precis slutat skolan, hon var påväg hem och det var sommar.
”Första dagen på sommarlovet ” tänkte hon medan hon hoppade upp och ner och sparkade på en sten eller två. Om fem minuter skulle hon vara hemma och hjälpa sin mamma med maten som hon alltid brukade göra.
”Undrar vad vi ska äta idag.. Tacos kanske ? Nej,nej,nej. Lasagne ! Ja, lasagne brukar vi ha på torsdagar. ” Bara tanken fick henne att le. Men det var ju bara ett önsketänkande.

Det vibrerade i hennes byxficka och hennes ringsignal spelades. Hon skyndade sig att svara.
- ”Hallå?” svarade hon glatt i telefonen.
- ”Hej Lina, jag vill att du kommer hem så fort du kan. Är du påväg hem?” sa en låg men väldigt bestämd röst. Hon hörde att det var hennes pappa och hon hörde även gråten gömd där någonstans. Hela världen stannade för ett ögonblick. Hon kände hur hennes hjärta började slå fortare. Hon började svettas.
” Vad i helvete ? ” tänkte hon innan hon svarade. Hon förstod ju att någonting var fel. Det var inte ofta hennes pappa ringde och sa sådär. Hon kände en klump i magen, som bara växte och blev större. Hon kunde varken gå eller röra sig.

- ”Lina?” sa pappa oroligt i telefonen.
”Ja, jag är kvar. Vad fan pågår ? ” frågade hon förvirrat.
- ”Din mamma…Hon.. ”
- ”VAD? VAD PAPPA!?” avbröt Lina honom snabbt och förtvivlat.
Hon hörde att sin pappa tog ett djupt andetag och försökte igen.
- ”Hon…ligger på sjukhus. Med svår cancer.. Men ta det lugnt. Det löser sig! Kom bara hem så fort som möjligt!”
”Är han dum, eller ? Vadå löser sig? Hur korkad får man vara ? Nej, detta är fan heller sant alltså. ” Tänkte hon helt förkrossad. Utan att tänka sig för, släppte hon mobilen mot marken.

Hon kände hur tårarna började rinna hastigt ner för sina kinder. Precis som ett vattenfall. Hennes ben tappade känseln och hon föll ner på knä mot marken.
” Jag kan inte…Jag vill inte…Inte utan mamma… Min mamma…” Tänkte Lina helt krossad och förtvivlad. Hon försökte andas normalt, Men det var så svårt. Ångesten kämpade ner henne.

Av: Linnea






OCH JAAA JAG VET , DEN ÄR DÅLIG, MEN DEN ÄR IAF GODKÄND OCH DET ÄR DET SOM RÄKNAS.
hej jag är på dagis puss. detär inte ni , HAHA !
jag har även mat i håret, mmhmh :) ..

/nealiten